Vad var det för helgalen idé jag fick när jag körde hem från jobbet kan tro? Kanske var det att jag skulle cykla till Skåne? eller inte.. -.-  Jag bestämde mig för att rida Sylvin! jösses och herregud? ja, det kan man säga i efterhand!

 När jag kom hem så var inte mamma eller syskonen hemma, så jag hoppade på mammas sambo med övertalnings tjat direkt! Han hade nämligen själv sagt tidigare att vi har varit för mjäkiga med Sylvin, efterson han trots allt ÄR riden i år. Samt så är den här helsköna typen totalt orädd! Eller nästan iaf.

Sa jag springer in och byter om (snabbt så han inte ska hinna tänka igenom idén och ändra sig) , borstar av Syllebylle Bockmaskin och sätter på han grimman. Förvanar sedan min trogna medhjälpare att det är dags, tränsar hästen och lämnar vidare honom medans jag hämtar sadeln.

 Bara att få på sadeln i sig var ett jävla mek som säkert tog minst en halvtimma för jag mitt pucko lyckades lägga på sadeln och håller på att rätta till padden då hästen, som redan är stressad, hoppar undan så sadeln flyger av. Då var ju den helt plötsligt jätte farlig! :O Så istället får K ta över och ränner runt hela hagen flera gånger om tills sadeln äntligen ligger fastspänd.
 Då var det dags för mig att dra iväg och sätta på mig hjälm och väst (MYCKET VIKTIGT!). Tänkte först inte tatt västen men någonstans långt bak i huvudet kom jag på att det är nog smart ifall att!

Innan jag satt upp så "vägde" jag i stigbyglarna flera gånger från båda sidorna.. Och när jag väl satt upp första gången, från fel håll för han stog i en backe så han blev högre från andra hållet, så han jag knappt upp innan han bockade och jag flög över huvudet på han och slutligen landade på marken utan anda.. Det var länge sedan (peppar, peppar!) som jag flög och ännu längre sedan sen jag tappade andan sist.
 
Gjorde om hela proceduren igen och satt upp från "rätt" sida denna gången. Drog mig upp mycket lååångsamt som jag fått order om, för första gången gjorde jag det så snabbt som möjligt - tänkte att det var bäst, men icke då. Denna gången han jag sätta mig och skulle peta in andra foten i stigbygeln när häste stegrar sig och gud vet vad och jag åker av bakåt istället. Landar på fötterna! Lite skills tycker jag allt! ;)
 K däremot som höll hästen helatiden blev sparkad på smalbenet och hoppad på foten, stackarn! :(

Tredje gången (gillt) så hoppade jag upp från samma håll igen, sakta och satte mig med ordentligt mantag. K tyckte att jag skulle ta stigbygeln och vi skulle pröva att bli ledda medans jag ville hoppa av när jag väl satt. Vi hann inte fundera så mycket över detta innan jag dök i leran igen och hästen drog - med K i släptåg. Detta slutade med en fotvrickning för K och ännu mera svett för Sylvin?
 När den tapre medhjlälparen fått tag på hästen så vägde och hoppade han i stigbyglarna, longerade mm. Så slutade vi sedan, eftersom hästen var så svettig och trött. Igentligen ska man väl inte sluta när man flygit av fast med den här hästen har vi nog ändå gjort framsteg?

När vi sadlade av stog han nästan helt stilla. Sedan gav vi han hö och så fick han var ifred (och tänka?) :P

Som det känns nu så har jag iaf inte skadat mig, fast hjälmen måste nog kaseras, tror den blev träffade av en hov i vurpa två..? Men någon som kommer känna kroppens alla ben och muskler imon är nog mammas sambo! :/
 STOOORT TACK TILL HONOM - SOM GJORDE GROVJOBBET!!! Det var ju trots allt han som sprang runt med sadeln och hästen varv efter varv tills den tillsist låg på, han som höll hästen som exploderade när jag satt upp och han som longerade och "horseman chipade" i slutet, samt han som fick ta emot alla smällar och skadade sig mest. Jag är väldigt tacksam! <3


Svettig häst :/ som käkar hö..




Sketen "stupad" ryttare :P



Life saver! Men tyvärr kanske hjälmen måste kaseras.. :/


K - TACK!

Man ska ALLTID sitta upp igen när man flygit av för att inte bli rädd! men idag var ett undantag, bara så ni vet - jag ska upp igen för jag SKA RIDA HONOM! ;)

Ni måste jo tro att jag är helt knäpp, men vänta bara.... ;)

//Felicia