Det går inte en dag utan att jag tänker på finaste ängeln. Inte en dag utan att jag saknar honom. Ibland gör det mindre ont. Ibland är det jobbigare. Idag är en sån dag.
 Om två dagar var det 10månader sen vi sist sågs. Lika länge som jag fick ha dig. Dessa tio månaderna har gått fortare än  de förra. Konstigt på ett vis, för ibland känns det som de var igår, och ibland som de var flera år sedan.

Det enda som känns som en självklarhet, som får mig att gå upp på morgonen, de är att jag vet att vi kommer ses igen. Vi sa ju inte hejdå, utan på återseende? Livet kan inte vara så orättvist att vi inte ses igen. Omöjligt.

Sylvin jag älskar dig<3




//Felicia