Sitter just nu i skrivande stund och kollar på världscupen ifrån Zürich.
Så var det med en tjej (Victoria Gulliksen 19år) som gjorde sin debut i en sådan stor tävling. Hon fick 3 pet på en jättesvår bana. Vilket jag tycker är jättebra, hade absolut aldrig presterat något liknande. Alla går ju inte in och gör en Angelica Augustsson...

Sen kommer Jessica Kürten och RGB in och petar en var. Då inser man ju ännu mer vilken bedrift det är av henne? De berättade även mycket om att hon hade en tränare, och inte vilken tränare som helst, utan en mental coach!
 Det är något man inte tänker på så mycket, att man måste träna på att "hålla kolla på sina tankar" (kan man säga så?). Det är ju jätteviktigt igentligen! Att man kan intala sig själv om att man duger precis som man är. Visst ska man självklart sätta upp mål, det gör jag - i mängder. :P Men då får man också tänka efter innan, vad ska jag göra om jag inte lyckas denna gången?

Det svåraste av allt är kanske att ge sig själv positiv feedback.. Fast det är ju helt indeviduelt. jag vill helst ha negativ kritik, för då kan jag träna och förbättra mig! ;) Det är väligt sällan jag kan ta emot "komplimanger" för min ridning, för då måste det kännas helt rätt, och hur ofta gör det de? Typ 2% av tiden? Men de är ju också för de 2% man fortsätter rida för!

Oj vilket rörigt inlägg det blev!


Allt var lite bättre när jag hade Sylvin, fast det förstår man aldrig riktigt förrens efteråt.. <3

//Felicia